Fridlysta arter

För att skydda växter, djur och svampar mot att bli utrotningshotade eller utsatta för plundring kan de fridlysas. Visste du att alla fladdermöss, vilda fåglar, groddjur, kräldjur och orkidéer är fridlysta i Sverige? 

Fridlysningen ser lite olika ut för olika arter men den kan innebära att de inte får plockas, störas eller förstöras. Syftet är att ge arten bästa möjliga chans att leva vidare. Även bon med ägg och ungar innefattas av skyddet.

Flera fridlysta arter finns i Nyköpings kommun, vissa är vanligare att stöta på än andra. Snok, blåsippa, gullviva och liljekonvalj kan du ofta hitta både i naturen och i skogsbryn inne i staden. Däremot är sandödlor, orkidéer och fladdermöss inte lika vanliga att se. Gemensamt för alla de här arterna är att de varken får plockas, grävas upp, fångas eller dödas.

En komplett lista på alla fridlysta arter kan du hitta på Naturvårdsverkets webbplats. 

Om koppel på hundar

I tätorter och bostadsnära natur hittas allt från flera fågelarter till rådjur, harar, igelkottar, rävar och grävlingar. Djur får ungar under våren och försommaren, därför ska du hålla din hund eller katt kopplad eller under sådan tillsyn att den inte kan orsaka skada.

Tänk på att det gäller koppeltvång i flera av våra naturreservat.  

Fåglar, grävlingar, ormar eller andra djur

Läs om hur du kan hantera fåglar, ormar och grävlingar eller andra djur som kan dyka upp i trädgården.

Läs om hur du kan hantera skadade djur eller djur som gör skada.

Jätteloka (jättebjörnloka)

I Södermanland har vi än så länge inte särskilt många växter som är oönskade. Jättelokan är dock en sådan.

Jättelokan eller jättebjörnlokan (Heracleum mantegazzianum) ska bekämpas för att det finns risk för oss människor att drabbas av smärtsamma kontakteksem om man får växtsaft på huden i kombination med solljus. Den hotar också inhemsk flora och därmed vår biologiska mångfald genom sin snabba tillväxt och att den gärna kväver andra växter. 

Om någon fått växtsaft på huden - gör så här:

1. Tvätta med tvål och vatten.
2. Skydda huden mot solljus under en vecka även om lokala symtom saknas.
3. Vid symtom kontrollera risken hos Giftinformationscentralen. Om läget är akut, ring 112 och begär Giftinformation.

Så tar du bort jättelokan

Om du har jätteloka på din mark är du skyldig att bekämpa den. Som privatperson med fastighet med boningshus har du rätt till RUT-avdrag för lokabekämpning.

Om du väljer att ta bort den på egen hand, tänk på att använda heltäckande skyddskläder och skyddsglasögon.

Kemisk bekämpning bör undvikas med hänsyn till natur och miljö. I vissa områden krävs tillstånd för att använda kemiska bekämpningsmedel.

• Övertäckning - Genom att begrava bestånden under lerhaltig, tät jord på 25-30 cm, kvävs jättelokan. Givetvis ska jorden vara fri från frön.
• Toppkapning - Genom att kapa blommande plantor innan fröbildning hindrar man vidare spridning av växten. Enklast görs detta med lie. Man bör stoppa fröställningarna i säck och förgöra dem, annars kan frön eftermogna på stängerna och göra arbetet ogjort.
• Jättelokan kan sätta nödskott om den blir stressad vid bekämpning. Därför bör man kontrollera bestånden några gånger under sommaren efter eventuella nödskott.
• Rotkapning - Här huggs pålroten av några centermeter under tillväxtpunkten, som ligger i eller strax under markytan, vid övergång mellan rot eller stam. Plantan ska dras upp så att den inte rotar sig på nytt. Detta görs med hacka eller spade. Fördelen med denna metod är att växten dör. Uppgrävning är lämpligast på våren. Denna metod är mycket effektiv, men bara på bestånd med mindre än 200 lokor då den är mycket energi- och tidskrävande.
• Jordbearbetning - Jättelokan är känslig för traditionell jordbearbetning och finns sällan i brukad mark. Plöjning eller användning av jordfräs eller kultivator är ett bra alternativ. Jordbearbetning ska inte användas på mark som hyser värdefull vegetation.

Tipsa oss 

Just i Nyköpings kommun är jätteloka inget stort problem men vi vill gärna veta var den finns så att vi kan få en heltäckande bild av utbredningen. Det hjälper oss att hålla nere den låga antalet växter. 

Om du hittar en  jätteloka får du gärna rapportera till Tekniska divisionens Parkenhet genom att skicka ett e-postmeddelande till Maria Lennartsson, maria.lennartsson@nykoping.se

Parkslide och andra invasiva växter

Det finns också andra växter vi bör vara vaksamma på. Parkslide är en sådan. Parkslide är en seglivad växt med mycket stark spridningskraft som har förmågan att snabbt ta över stora områden och tränga ut andra arter.

Till utseendet är den lik bambu och den har en växtkraft på upp till ett par decimeter per dygn. Rotsystemet kan tränga igenom dränering och betong via sprickor.

Läs mer på Naturvårdsverket om hur du känner igen och bekämpar parkslide.

När du gör dig av med en invasiv växt är det viktigt att inte lägga den på komposten. Allt växtmaterial ska läggas i plastsäckar och köras till brännbart på återvinningscentralen. 

Naturvårdsverket har samlat information om andra invasiva arter och vad du ska vara uppmärksam på i din trädgår.